Nu så är det alltså höstlov i skolan. Skönt! Hade gehörslektion på morgnen, usch vad det är tidigt med gehör halv nio på fredagar, sen sånglektion och slutligen en genomspelning av första satsen ur Marcellos oboekonsert med skolans barockorkester. Kul!
Anita var alltså, med rätta, ledig efter sin solistkonsert igår kväll så det blev ingen pianolektion. Konserten var iallafall okej, först ett bra snyggt norskt stycke och därefter var det dags för Kim Hedås nyskrivna stycke för accordeon och orkester tillägnat Anita Agnas. Förväntningarna var höga och ska jag vara riktigt ärlig så nådde stycket inte alls upp till dom. Första satsen imponerade inte men sen kom stycket igång lite i andra och höll upp ganska bra ändra fram till slut.
Det var väldigt atonalt, vilket jag inte alls har någonting emot i sig men det här var väldigt svårt att ta till sig. Orkestern hade inte någon större roll i stycket heller vilket är synd när man har tillgång till bra musiker men verkets största nackdel måste ändå vara att accordeonstämman mest var med som en effekt och kändes inte alls som något solistiskt, förutom en mycket kort virtuos uppvisning i sista satsen sista del. Tråkigt när Anita är så pass bra och någon tar sig tid och skriver för accordeon. Jag är övertygad att man skulle kunna göra någonting mycket roligare och mer intressant..
Men men, det var väldigt kul att höra Anita iallafall!