Hur förgyller man en fredagseftermiddag och kväll bäst om inte med lite inspelning? Jag bjöd hem Joel, en av sångarna på Konservatoriet med en tenorstämma att dö för och vad passar bättre in i slisk-pop än en härlig tenor?
Vi har länge pratat om att spela in lite men det har kommit någonting annat i vägen men nu lyckades vi äntligen få till en tid då vi båda hade tid.
Efter lite övning på Konservatoriet drog jag mig hem, riggade upp mikrofoner i vardagsrummet och dämpade rummet med lite filtar och sånt. Sen var det bara att sätta igång att spela och vilken session det blev. Rösten är det som sagt inget fel på och när han bara vill (och man hetsar honom lite) så kommer popmonstret i honom fram. Då kan det inte bli dåligt.
Det är roligt också att se, som jag skrivit om efter tidigare inspelningar, hur olika musiker tar sig an låtarna man skrivit och hur de framför dem och sätter sin egen prägel på det medvetet eller omedvetet. Väldigt spännande.
Sen ligger det så mycket psykologi bakom hela inspelningssituationen, klassiska musiker som annars utan vidare kan ställa sig och spela eller sjunga inför en tresiffrig publik kan få jättesvårt att ens prestera hälften så bra framför mikrofonen oavsett hur bra de kan låten. Samtidigt kanske någon helt utan scen- och inspelningsvana kan gå in och göra en kanontagning varje gång. Får man bara rätt stämning och känsla i studion, kontrollrummet, fikarummet så kanske det funkar felfritt.
Intressant ämne tycker jag. Får jag tid någon gång så jag läsa någon kurs om det där.
Efter lite drygt två timmar så är vi nu iallafall klara och man skulle inte kunna vara mer nöjd över resultatet. Nu återstår ett par timmars klippningoch bearbetning så börjar det närma sig ett slutresultat. Sen saknas bara trummorna som en kompis från AMK lovat att lägga så är det komplett, färdigt, alldeles underbart..
Bild från vlt.se.