Då har vi kommit igång med musikalrepetitionerna igen efter sommaruppehållet och jag får väl säga at det faktiskt gick bättre för oss musiker än jag vågat hoppas på. Iofs saknades det folk båda dagarna som ska kilas in någonstans, både ljudmässigt och kroppsligt men annars var det faktiskt inte alls så illa.
Dock får jag nog erkänna att det var långt ifrån någon höjdarhelg. På lördagen var jag och Lena upp ganska tidigt för att hina ner till stan där hon skulle söka ett jobb och sen hinna tillbaka för att åka till repetitionen på Maximteatern i Borlänge. Vi var på plats en dryg timme före utsatt tid för att hinna flytta över allt PA och annan utrustning från lokalen på Karlagatan men detta var i stort sett klart redan när vi kom så vi fick lite dötid fram tills repet skulle börja. Som vanligt kom vi dock inte igång i tid utan 10-20 minuter sent och då körde vi igenom två stycken tillsammans med ensemblen vilket tog närmare en timme då en massa koreografin skulle ordnas och pratas igenom. Musikerna satt med andra ord bara och tittade på under den här tiden.
Efter 45 minuters rast spelade vi igenom ytterligare ett stycke innan vi fick mer paus som sen slutade med att vi skickades hem då det inte fanns mer för oss att göra utan de skulle jobba med aktörerna istället. Av den planerade tiden 09.30 till 17.00, som jag avsatt för musikalen var jag alltså med tolv till två och spelade inte mer än femton minuter effektivt. Tråkigt.
Även söndagen var uppbokad med repetition men med ett inplanerat genomdrag brukar det vara lite effektivare iallafall. Det gick dock riktigt segt även denna dag och det nog tog närmare 4 timmar att dra igenom den två timmar långa föreställningen. Mycket dötid för musikerna och jag som annars brukar använda denna för att läsa hade missat att tamed mig någon lämplig bok. Vi spelade dessutom några “halvnya” stycken som vi aldrig spelat tillsammans med aktörerna i den formen som de har nu vilket givetvis resulterade i att vi inte hade någon aning om vart de skulle börja i förhållande till replikerna och fick en del gnäll och pikar för det. Drygt. Inte minst när musikerna i mycket inte får någon respons alls förutom någon enstaka gång från Dan, som skrivit musiken och själv är musiker och vet hur detär att sitta i “diket”.
Jag blir sällan arg eller irriterad, det tjänar ingenting till, utan då är det bättre att göra det bäst av situationen och vända det till någonting bra. Men när folk kommer försent, inte har med sig de saker de behöver, missar saker och på andra sätt gör att det tar längre tid än vad som är nödvändigt kan jag faktiskt bli lite grinig. Ska man repetera så ska det vara effektivt!
Visst, jag är fortfarande lite skadad efter min tid i Arméns Musikkår där man oftast satt stämda och färdiga fem minuter före utsatt tid och sen i tystnad, med undantag för lågmälda samtal inom sektionerna, inväntade repetitionens start men det är så det ska vara! Visst, jag förstår att det inte kan fungera riktigt så ute i “det civila mörkret” men man kan väl iallafall försöka? Samma sak så måste man inte spela hela tiden och framföralllt inte när någon försöker säga någonting eller repetera något annat. Är man itne med på det som repeteras sitter man på sin plats och är tyst! Det är inte svårt..
Nu låter jag lite grinig och jo, lite besviken är jag faktiskt. Vi skulle kunna ha hälften så långa och hälften så många rep om vi bara var effektiva och jobbade med det som behövs jobba på när vi väl är där och om alla var där..
Jaja, nu väntar iallafall middag om en stund hemma hos Lena och sen ska hela familjen åka ner och se den senaste Harry Potter-filmen på bio. Ska bli trevligt!