Gårdagen bjöd på kickoff för de kåraktiva det vill alla som engagerat sig i styrelsen inom någon av Falu studentkårs utskott eller föreningar. Som stationschef på radion var jag naturligtvis på plats vid kvart i nio på morgonen för att äta en liten frukost tillsammans med de andra innan den första av förmiddagens två föreläsare började.
Två intressanta timmar senare som både behandlade fenomenet med ideellt engagemang och kommunikation samt hur man förbättrar denna bjöds vi på riktig studentlunch bestående av pasta och köttbullar.
Därefter begav vi oss med buss mot Borlänge och I.C.E. faciliteter där det skulle bjudas på aktiviteter hela eftermiddagen i form av paintball, lasergame, sumo och slutligen även en härlig middagsbuffé.
För min del var det första gången jag spelade paintball så det var spännande att så fort vi kom dit få dra på sig en overall, handskar och mask. Skulle det göra ont?? Man har ju hört skräckhistorier om hur ont det ska göra att bli träffad och med bara overallen och en t-shirt under så var jag lite nervös. Detta skulle dock visa sig vara ganska obefogat. Visst kändes det när en färgboll träffade men det var inte alls så farligt som man skulle kunna tänka sig.
Efter 40 minuter springande inne i lekhagen var de flesta av oss helt slut men då var det nästan direkt dags att ta av sig overallen och gå inomhus för att spela en omgång lasergame. I stort sett handlar det om samma princip som i paintball, alltså att man är två lag som ska springa runt och skjuta på varandra, men istället för att åka åt varje gång man träffas blir man tagen ur spelet några sekunder och sen är det bara att fortsätta. Dock springer man desto mer eftersom man inte behöver oroa sig lika mycket för att bli träffad och åka ut.
Efter ytterligare 15 svettiga minuter skulle vi till den sista stationen, sumobrottningen, men då det behövdes mer folk ute på paintballen i andra grupper så jag tog chansen att få spela lite extra.
Det var vansinnigt roligt och jag fortsatte spela så länge det fanns fler som ville fortsätta. Dock tycker man kanske att jag som väldigt otränad borde ta ett tecken att det är dags att ge sig när det bara är jag, kårordförande och medlemmar från idrottsföreningen kvar och alla andra satt längs husväggen. Men det insåg ju inte jag..
Min oförmåga att ge mig när det är nog har resulterat i en fruktansvärd träningsvärk idag som gör det jobbigt att ens kliva upp. Men jag lyckades ändå ta mig ner till Maximteatern där vi körde igenom föreställningen två gånger då det nu bara är genrepet på onsdag kvar före premiären på fredag.
Inte särskilt orolig för egen förutom lite över hörseln då det oftast är en ohyggligt stark medhörning i “orkesterbåset”. Jag försökte få dem att dra ner volymen vilket de gjorde under två låtar och sen var den nästan uppe på samma igen. Mest är det jag som lider av detta i och med att jag sitter i ett hörn och därmed drabbas av fler reflektioner och alltså starkare helhetsvolym än de övriga. Till och med med proppar i öronen var det starkt så det måste vi ju ordna på onsdag om jag ska kunna fortsätta vara med..
Jaja, imorgon väntar det föreläsning om färglära tidigt på morgonen så jag blir kvar här i Borlänge ytterligare en dag innan jag beger mig hemåt igen.