Ända sedan starten för lite mer än två år sen har bloggen haft undertiteln “en oboists vardag” något som kanske inte är fullt lika sant idag som det var då. Det är framförallt lite längre mellan gångerna numera som jag är i såna sammanhang där jag tituleras oboist. Men tyvärr är det inte så ofta som oboister behövs och då framförallt inte i amatörevenemang.
Men för en vecka sedan ringde Jonatan, som jag spelade med i Sabinas Fall för ett år sen, som precis som förra året anordnar Allsång vid Lilltorpet ett par gånger under sommaren. Det blir allsång enligt mer känd modell från den kungliga huvudstaden men med lite mer lokal prägel både i sånghäftet och bland de olika gästerna. Till premiären stod Camilla Sörman som gäst och hade arrat stämmor för oboe och klarinett till sitt framförande av The Girl in 14G och Jonatan undrade därför om jag kunde och ville vara med och spela.
Som vanligt ställde jag upp och sa att jag kunde vara med och spela. Noterna skulle jag få på fredagen för att hinna titta på dem innan repetitionen med bandet på måndagen, två dagar före spelningen. Dock dök inga noter upp förrän på måndag förmiddag. Nu var det ingenting som var särskilt svårt utan satt redan på första genomspelningen så jag klarade mig undan med 15 minuters övning innan jag begav mig till Jonatan för repetition med bandet. Repetitionen blev en kort variant där vi spelade den ett par gånger under en halvtimme och sen var det bara att vända hemåt igen.
Igår sen skulle genrepet börja klockan 14 ute på Lilltorpet som ligger 6-7 kilometer hemifrån mig så jag gick en och en halvtimme i förväg för att vara där i god tid och kunna värma upp och vara spelklar klockan två. Det skulle dock visa sig att det var inte så mycket som var klart klockan två utan det dröjde till långt efter tre innan vi kom igång med soundcheck. Inte helt oväntat men då jag är ganska noga med tid och punktlighet så är det alltid störande när andra inte håller tider och deadlines.
Soundchecket av oss två blåsare var över på en minut eller två och sen drog genrepet igång. Jag spelade dock inte förrän i andra akten så jag satt bakom scen, drack kaffe och filade på andra uppdrag under ytterligare en timme innan det var dags. Därefter drog vi igenom låten med Camilla två gånger och sen var jag klar. Då var klockan halv fem och alltså två och en halv timme till föreställning och närmare fyra och en halv timme till jag skulle på scen.
Ägnade tiden åt att jobba lite men det blev ändå ganska drygt. Efter ett kort möte en timme innan satt jag sen i publiken under första akten. Det ska väl sägas att detta var premiären för i sommar men tempot var ganska lågt med långa uppehåll mellan många nummer och stora problem med tekniken. Under en lång stund kom inget ljud från FOH-högtalarna utan bara medhörningen på scenen, allsångsledarnas mikrofoner lät väldigt taskigt, rundgång uppstod titt som tätt och balansen mellan de olika ljudkällorna var allt annat än bra med klarinetten/saxofonen som den stora förloraren som knappt hördes någon gång trots många solopartier.
Så småningom blev det dags för Camillas sångnummer så hon gick med mig strax bakom. Inga större problem med numret utan allt gick som det skulle. Sen var det bara att gå av scenen, packa ner oboen och börja bege mig hemöver.
Allt som allt en ganska lång och seg dag. Var på plats nästan åtta timmar men spelade inte mer än sammanlagt 10-15 minuter. Ställde upp och spelade gratis som en tjänst men stod varken med i programbladet eller presenterades på något annat sätt. Lite otacksamt kanske men det är inte helt ovanligt på såna här spelningar…
Den här sidan använder sedan drygt två år tillbaka blogg- och CMS-verktyget 
