Medhörningsworkshop

Ett ämne inom ljudteknik som jag personligen tycker är väldigt intressant är det här med medhörning och monitorlyssning. Därför var det väldigt intressant när jag igår fick chansen att vara med på en workshop som handlade om just monitorlyssning i liveljudssammanhang.

För att få en chans att praktiskt prova på att få koppla upp ett PA-system samt medhörning och för att få chans att få stå på andra sidan av mixerbordet och monitorerna så hade Borlängebandet Silverpennies bjudits in. Medan de fick chansen att prova på en rad olika alternativ för medhörning så fick vi se hur bandet fungerade under tiden och även möjlighet att gå runt bland bandmedlemmarna, lyssna på vilken mix de föredrog och hur detta påverkade deras musicerande.

Till att börja med utgick vi från den vanligaste formen av monitorlyssning där samtliga musiker i bandet får varsin monitor och innan de börjat spela får säga vilka instrument de vill höra hos sig. Därefter görs löpande justeringar av nivåer efter deras önskemål. Detta fungerar hyggligt men i och med att flera ljudkällor spelas upp från olika håll med olika ljudstyrka så resulterar detta i att det uppstår förstärkningar och utsläckningar i ljudet på olika ställen på scenen framförallt om denna är lite mindre.

Med detta i åtanke provade vi en variant som vår lärare Andrew presenterat oss för nämligen att man så långt som möjligt bara har respektive musiker i sin egen monitor. På det sättet för man bara ljudet från ett ställe och motverkar konstruktiv och destruktiv interferens samtidigt som man också får mer riktning i lyssningen för musikerna själva, alltså att de kan koncentrera sin lyssning på ett visst instrument genom att lyssna åt det hållet precis som vi använder hörseln i vanliga fall. Detta var en mycket intressant teori som fungerade hyggligt iallafall. De flesta av musikerna gillade det men tyckte att det kändes lite ovant. Dock fungerade det inte alls för trummisen då trummorna var för ljudstarka så att han bara hörde sig själv och inte de övriga i bandet. Med trummisens medhörning ordnad enligt den vanliga metoden och de övrigas enlgit den senast nämnda varianten så fungerade samspelet precis lika bra som när man använder sig av “vanlig” medhörning. Dessutom blev ljudmiljön på scenen betydligt bättre och man kunde hålla ner ljudnivån mer.

Efter detta gavs varje musiker en egen liten mixer (satellit ur skolans HearBack-system) som kopplades till monitorn och gav dem därmed möjligheten att skapa sin egen medhörningsmix genom att ställa nivån på varje enskilt instrument i den egna medhörningen. Detta gav oss en liknande mix mot de första försöken kanske mest då de var vana vid sådan lyssning. Men efter ett försök med detta gavs varje musiker en egen in-ear-lyssning kopplad till satelliten så att de kunde justera sin egen mix och ha denna i örat så att de inte störde de övriga musikernas lyssning. Detta var enligt musikerna den absolut bästa lösningen enligt bandet själva som var väldigt nöjda. För oss som tekniker var det ju också den bästa i många avseenden då ljudnivån på scenen blev mycket lägre, bortsett från trummorna, och därmed mindre läckage, interferens och inverkan på utljudet i PA-systemet.

Kort och gott ett väldigt intressant och givande tillfälle som gav många goda idéer på hur man kan jobba med medhörning och monitorlyssning.